Salemmordet betecknar mordet på Daniel Wretström år 2000 som oftast liknas med startskottet för Salemmarschen, ” den största nazistiska manifestationen i Norden” (lyssna på P3 Dokumentär här). Inom ramen för mina psykologi studier fick jag analysera händelserna ur ett social psykologiskt perspektiv. Nedan delar jag med mig av min inlämningsuppgift.
Socialpsykologin kan förklara hur Daniels självuppfattning, det mänskliga behovet att tillhöra en grupp – även om den är kontroversiell – samt attityder och attribution spelar en roll i vad som hände i Salem.
Daniels självuppfattning
Daniel beskrivs som envis, som en som har svårt att hitta vänner och det sägs att polisen flaggade för att han behövde hjälp. Hans mor beskriver honom som en sökare. Daniel är en trummis, en son, en vän, en skinnskalle, en del av Vit makt-rörelsen. Självuppfattning är den övergripande uppfattning som någon har om sina personliga attribut (AWAS, s. 141). Socialpsykologin anser att en individs självuppfattning bygger på flera självscheman, kognitiva schabloner, som tillämpas i olika situationer. Daniels självuppfattning bygger på insikter han har fått baserad på introspektion (självmedvetande teori), på sina beteenden (självperception teori) samt på han jämför sig med andra (social jämförelseteori) eller adaptera deras attityder (social tuning). Identitet i sin tur är baserat på ens självuppfattning och att man bedömer sig själv som unik. Enligt den sociala identitetsteorin finns det två klassificeringar för identitet: social identitet och personlig identitet vilket innebär att en individ vill särskiljas från och samtidigt tillhör andra (Hogg & Vaughan, 2018, s. 125).
Det centralt för händelseförloppet att Daniel inte kände sig trygg i sin identitet och att det fanns en grupp som utlovade den tryggheten som Daniel saknade. När han började identifiera sig med Vit makt-rörelsen påverkas hans attityder av gruppen. Det är komplext att förutsäga beteende utifrån attityder. En ansats (teorin om planerat beteende) går ut på att ett beteende kan förutses baserad på beteendemäsigt avsikt som i sin tur är kopplat till den specifika attityden man har i relation till ett betende, rådande subjektiva normer om beteendet samt upplevd förmåga att kontrollera sitt egna beteende (AWAS, s. 215). Det aggressiva beteendet som Daniel visade natten han dog kan ha påverkats av hans attityder. Sambandet är inte självklart. Hade han som avsikt att bete sig aggressivt, påverkas hans avsikt av vilken inställning han hade till aggressivt beteende, vilka subjektiva normer som rådde samt om han upplevde att han kunde kontrollera sitt beteende.
En kontroversiell grupp blir central för Daniel
Det kan verka främmande att Vit makt-rörelsen blir så central i Daniels liv eftersom många ställer sig kritisk mot rörelsens ideologi. Daniel befinner sig i en livssituation som kännetecknas av osäkerhet och ensamhet. Utöver tillhörighet så erbjuder en grupp även implicita och explicita regler att förhålla sig till, så kallade sociala normer (AWAS, s. 257).
Det finns ett flertal anledningar för en individ att ansluta sig till en grupp, t.ex. fysisk närhet, liknande interesser eller personlig säkerhet (Hogg & Vaughan, 2018, s. 306; AWAS, s. 290). I Daniels fall verkar en central anledning vara att reducera osäkerhet genom att identifiera sig med en grupp som präglas av tydliga hierarkier och en tydlig ideologi samt stark ledarskap. Enligt osäkerhet-identitet teorien (“uncertainty-identity theory”) kan en grundläggande motivation för att gå med och identifiera sig med en grupp vara att man skapa tydlighet kring vem man är, hur man ska bete sig och hur andra kommer uppfatta en (Hogg & Vaughan, 2018, s. 307).
Daniels mamma uttrycker sig inte särskilt positivt gentemot nynazister. Daniel har haft kritiska röster i sin omgivning och kanske själv har ifrågasatt sitt val att gå med i gruppen samtidigt som han var en del av den. Detta tillstånd kallas för kognitiv dissonans (AWAS, s. 179). Det finns två motsägelsefulla kognitioner och enligt Festinger (1957) dissonansteori skapar det en mental spänning som en individ är motiverat till att upplösa. Detta kan ske genom tre olika strategier: ändra ett betteende (t.ex. gå ur gruppen), ändra en kognition (t.ex. intala sig själv att Vit makt-rörelsen inte är så farlig) eller lägga till en kognition (t.ex. lägga till uppfattningen om att Vit makt-rörelsen tar hand om ungdomar som samhället annars hade glömt bort). Daniel bestämde sig att stanna kvar i gruppen och han upplöste sin kognitiv dissonans genom att antingen ändra eller lägga till en kognition.
Ytterligare en förklaring till för varför Daniel höll fast vid Vit makt-rörelsen, efter att han hade bestämt sig att vara med, är efterbesluts dissonans (AWAS, s. 184). Detta innebär att Daniel reducerar sin dissonans efter att han har bestämt sig för gruppen genom att reducera attraktiviteten av andra alternativ samt genom att öka attraktiviteten av Vit makt-rörelsen. Allt detta grundar i att människorna har ett fundamentalt behov att förklara sina och andras handlingar (AWAS, s. 177). Detta kallas för attribution: man hittar orsaken till en viss handling eller ett visst beteende (AWAS, s. 117).
Daniel och ungdomar i Salem: Hur påverkas de av stereotyper?
Vit makt-rörelsen fungerar identitetsskapande för Daniel samtidigt som den skapar en avgränsning till andra grupper. När det gäller natten där Daniel dog beskrivs det att två grupper (“nynazister vs. utlänningar”) stötte på varandra, att några hade druckit alkohol och situationen eskalerade så att den ledde till Daniels död.
Båda grupperna verkar har en tydlig uppfattning av sig själva (in-group) och den andra gruppen (out-group) (AWAS, s. 375). Med denna avgränsningen så ingår det förenklade generaliseringar av “de andra”, så kallade stereotyper. En stereotyp är en form av schema, alltså en kognitiv representation som människor använder sig av för att organisera sin kunskap om den sociala världen rund omkring (AWAS, s. 74). I det sociala sammanhanget så hjälper en schema oss att bearbeta social information snabbare. Den hjälper oss alltså att identifiera människor och dra slutsatser kring hur en person kommer bete sig eller förklara varför den gör som den gör. I sig är ett schema inte negativ och en av många exempel hur vi använda oss av automatiskt tänkande (AWAS, s. 74).
Fördomar, alltså negativa eller fientliga attityder gentemot andra baserad på deras grupptillhörighet, är centrala i Salemmordet. En fördom har en kognitiv, en affektiv och en beteendemässig komponent (AWAS, s. 434). Båda sidor visar sig ha stereotypiska föreställningar av dem andra: Daniel identifieras som skinnskalle eftersom han klär sig på ett visst sätt och ungdomarna för att de verkar ha icke-svensk bakgrund. Det finns även en affektiv komponent, många negativa känslor väcks mot medlemmar i den andra gruppen. Detta leder till den beteendemässiga komponenten: diskriminering. Medlemmar i båda grupper förhåller sig negativt mot medlemmarna i den andra gruppen bara för att dessa sägs tillhöra en grupp. En aggressiv stämning skapas som sedan eskalerar. Eskalationen kan förklaras med att personerna provoceras av den andra parten och sen känner ett behov av återgäldande. Allting hände snabbt och ingen tid för reflektion finns, som skulle kunna leda till att konflikten ebba ut (AWAS, s. 409). Båda grupper har druckit alkohol och det leder till reducerat ångest samt mindre social hämning. Alla som är inblandade och har druckit blir mindre försiktiga än när de är nyktra.
Stereotyper leder till att situationen in Salem eskalerade. När man blir offer i en föredomsstyrt situation finns det två krafter som förstärker varandra: självuppfyllande profetia samt stereotyphot (AWAS, s. 450). Daniel kunde identifieras av ungdomarna i Salem som skinnskalle och utifrån det reagerade de kanske annorlunda än vad de hade gjort om han var en neutral klädd person. Deras stereotypiska uppfattning om en aggressiv nynazist uppfylldes för att han reagerade aggresivt på provokationerna. Samma resonemang gäller även vise-versa. Daniel betedde sig på ett sätt mot ungdomarna som gjorde att de till slut reagerade aggressivt och därmed uppfyllde det Daniel förväntade sig. När man förhålla sig på att visst sätt baserad på ens föreställningar om någon annan och detta leder till att personen beter sig exakt på det sättet man förväntade sig så kallas det för självuppfyllande profetia. Daniel påverkas även av stereotyphot, dvs. oron att hans beteende skulle kunna bekräfta ungdomarnas stereotypiska bild av honom. Han vet att de förväntar sig att han ska bli aggressiv och det kanske är så att den kunskapen gör honom mer nervös så att han reagera ännu starkare.
Varför hjälper ingen?
Gruppers normer agera som normativ social påverkan som kan leda till konformitet, alltså att en individ ändrar sitt beende på grund av andras inflyttande (AWAS, s. 250). Gruppmedlemmar vill inte sticka ut och riskera att inte bli accepterade. Enligt social inflytande teorin (“social impact theory”) beror konformitet på hur viktig gruppen är för en individ, hur nära gruppen är i en viss situation samt hur många människor som är med. Tittar vi på ungdomarna i Salem, så kan de anses som en grupp som är viktig för dess medlemmar, alla medlemmar var nära varandra i situationen samt inte är för många, dvs. konformitet är stor.
En individs predisposition att hjälpa Daniel beror på många individuella och kontextuella faktorer. En förklaringsmodell är åskådareffektens beslutsträd (“Bystander Intervention Decisio Tree”) där en person måste först vara medveten om situationen, sen interpretera situationen som nödsituation, ta ansvar, veta hur man ska hjälpa och till slut implementera sitt beslut (AWAS, s. 250). Vissa i gruppen har kanske inte ens sett att mannen kom springande med en kniv, andra visste kanske inte hur man bäst skulle kunna hjälpa. Det finns alltså olika förklaringar varför Daniel kunde knivhuggas på det sättet medan många stod omkring och såg till.
Referenser
Aronson, E., Wilson, T. D., Akert, R. M., & Sommers, S.R. (2018). Social psychology. New York: Longman.
Festinger, L. (1957). A theory of cognitive dissonance. Stanford University Press.
Hogg, M. A., Vaughan, G. M. (2018). Social Psychology. London: Pearson.
franzidoesblog 